info@panipirotiska.se
21 Februari 2025
112 år har passerat sedan den historiska staden Ioannina i nordvästra Grekland befriades, efter århundraden av ottomanskt styre.
Litografi: Gennadios Library
Vid utbrottet av Första Balkankriget blev armén i Epirus främst defensiv, detta eftersom de flesta av de grekiska militära enheterna skickades för att förstärka Makedoniens front.
Efter annekteringen av Thessaloniki sökte det osmanska riket vapenvila med Balkanallierade.
Den grekiska regeringen gick med på att delta i fredsförhandlingar men klargjorde att eftersom Epirus ännu inte hade befriats skulle Grekland vara i krig med det osmanska riket fram till det slutgiltiga fredsfördraget.
Den 19 oktober 1912 övergav armén i Epirus sin defensiva roll och anföll den turkiska armén under ledning av Major Sapountzakis. Trots att den grekiska armén var i underläge erövrades Preveza och en ottomansk attack vid Pente Pigadia slogs tillbaka.
Trots detta fanns det enorma svårigheter som hindrade befrielsen av Ioannina.
Den osmanska arméns numerära överlägsenhet och det faktum att den hade flyttat till fästningarna i Bizani, som historiker beskriver som "mycket befästa", kombinerat med extrem kyla och brist på förnödenheter, hindrade den grekiska armén från att inleda en offensiv.
Segrarna i Makedonien tillät huvuddelen av Thessaliens armé att flytta söderut och förstärka armén i Epirus. Kronprins Konstantin antog befälet över armén och krävde en fredlig kapitulation av staden. Essat Pasha accepterade inte kronprinsens erbjudande och förberedde sig för attack.
Med noggrann strategisk manövrering och förbluffande hjältemod erövrade den grekiska armén Bizani och tvingade Essat Pasha att kapitulera staden Ioannina den 21 februari 1913.